Wednesday, September 29

Nervpåfrestande vecka

Den senaste veckan har varit totalt nervpåfrestande. Det började i fredags med att Cornelius inte åt eller drack och låg under sängen mestadelen av dagen. Lördagen likadant. Trodde det var deppighet över att lillkatten Rufus flyttat in, så jag fixade med en spruta så jag kunde få i honom lite äggula och vatten. Gick sådär då han spydde upp det en stund efter. I söndags ringde jag till Blå Stjärnan och fick en jourtid klockan ett. De tyckte att han skulle bli inlagd eftersom han inte ätit ordentligt och att han även spydde. Så i måndags var det en nervös väntan på att de skulle ringa. Om det var ok med honom skulle de ringa mellan klockan 12 och 15, om inte innan dess. Det var många tankar som flög genom hjärnan på dels söndagseftermiddag och dels måndagsförmiddagen. För de ringde inte förrän kvart i tolv! Precis när man trodde att faran var över, jag menar en kvart kvar till OK. Men ok var det inte och vi beslöt att ta några prover till. Kan flika in här att han inte är försäkrad och vetrinärskostnader är inga småpengar precis.. Prover togs och även eftermiddagen var en fruktansvärd lång väntan på att mobilen skulle ringa. Framåt 4 ringde de och berättade att de hade sett att han hade en infektion och att de satt honom på antibiotika och ville låta honom vara kvar en natt till. Gahh. Även om det lät bra så åt han ju fortfarande inte ordentligt. Lite lugnare var jag dock, men hela tisdagförmiddagen gick jag med mobilen i handen i väntan på att de skulle ringa, med mantrat "Ring inte innan tolv!" (mellan 12 å 15 om läget var ok, ju) 13.10 ringde de och sa att de tagit ytterligare prover och kommit fram till att det var en kraftig infektion i lungorna, de hade bytt antibiotika och han hade ätit lite. Och jag kunde komma och hämta honom, eftersom de trodde han skulle äta bättre om han var på hemmaplan. Kompade ut och hämta katt och antibiotika för två veckor och med en tid för röntgen efter det.

Väl hemma verkar han piggare, ruskigt irriterad på den där lille röde som jagar hans svans (snacka om moment 22, Cornelius irriterad och piskar lite lätt med svansen, Rufus som jagar den, Cornelius som piskar ännu mer, etc. etc....) och han äter och dricker. Visserligen inte jättemycket, men vi får hoppas antibiotikan gör susen för aptiten. Och för lungorna och hostan. Hostan som han förmodligen haft ett tag, så illa att han till och med spyr, men jag har bara trott att det är för att han ätit för snabbt eller haft hårbollar. JA - ni får ta ifrån mig matte-licensen här, vad är jag för dåligt matte som inte fattat att han varit sjuk!!

Slutsumman på vetrinärsräkningen? Tja, slår man ut det på tio år och tänker att man istället haft honom försäkrad hela en tiden och lite självrisk på det så gick det ganska jämt ut.
Och ja - Rufus O´Malley är försäkrad as of now. Att jag aldrig försäkrade Cornelius beror på att det inte var vanligt att försäkra bondkatter för 10 år sedan och när jag väl började fundera på det var han för gammal för att försäkras.

No comments: